Du och jag asperger, du och jag.
Asperger
Det anses bero på att områden i hjärnan fungerar på ett annorlunda sätt (= en genomgripande störning i utveckligen)
Detta kan tolkas som att jag helt enkelt är utveckligsstörd. Det är många som tror det, när man berättar om asperger. Men jag är bara utveckligsstörd i vissa delar av hjärnan.
De funktioner som påverkas är de kognitiva funktionerna som medför nedsättningar i (..) socialt amspel/kommunikation, (..) beteende/känslor.
Ja, jag suger på socialt beteende. Det är få som träffar mig eller pratar med mig som förstår hur svårt jag egentligen har det med det sociala. Jag vet inte hur jag ska bete mig, så jag har skapat en mall för hur jag ska bete mig. Så när jag ställs inför nya situationer blir jag otroligt nervös.
Det är ingen som beskriver mig som empatilös. Utom jag själv. Jag har ingen som helst förståelse för folk när de är ledsna för dittan eller dattan. Okej om deras morsa har dött, men jag förstår inte hur det känns. Jag vet ju knappt hur det känns för mig när en kille gör slut, hur ska jag då veta hur det känns för någon annan?
Personer med AS skiljer sig i allmänhet inte utseendemässigt från andra, (..) De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som väldigt ohyfsade eller ouppfostrade.
Under hela min skolgång beskrevs jag som uppkäftig, ohyfsad och det var säkert flera som trodde att jag inte var uppfostrad. Men hur uppfostrar man någon som skiter totalt i vad andra säger? Och jag vet inte hur många gånger jag har blivit missförstådd. Under hela mitt liv har jag blivit missförstådd, inte allra minst av mina föräldrar, vänner och lärare.
Personer med AS är i regel normalvarierat begåvade eller högt begåvade.
Utan att skryta vill jag påstå att jag är högt begåvad.
Personer med Aspergers syndrom har oftast dessa svårigheter:
* att avläsa kroppsspråk och instinktiva signaler, och se socialt samspel mellan människor
Jag går enbart på ord. Kanske det är därför jag älskar att prata i telefon. Där slipper jag försöka förstå kroppspråket.
* att se sammanhang och abstrakt tänkande
Jag har extremt svårt att sätta mig in i nån annans verklighet.
* att organisera sin tillvaro (de har stort behov av rutiner)
Jag skulle aldrig nånsin klara mig själv. Jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra. Nu ska du gå upp, nu ska du äta, nu måste du duscha, nu måste du gå ut osv.
* problem med motoriken
Jag är den klumpigaste människan jag känner.
Styrkan kan istället bli ett detaljseende/detaljstyrning
Jag har inte träffat någon hittils som har sån syn för detaljer som jag. Jag märker ALLT. Speciellt i mina egna foton. (jag älskar att fotografera). Jag kan rata en bild fullständigt för en liten detalj som ingen annan märker.
De har ofta svårt att veta vad som är "acceptabelt", vilket kan leda till välmenande yttranden som kan verka förolämpande,
Tycker jag att någon har en ful tröja säger jag det, för att personen ska fatta att hennes tröja är ful. Jag vill bespara henne skammen.
personer med AS har med att hantera ilska, där oförmågan att uttrycka känslor i ord gör personen benägen att använda fysiska handlingar för att uttrycka sin sinnesstämning och få utlopp för sin känslomässiga energi.
När jag är arg kastar jag saker, sliter mig i håret, biter mig i knogarna och förut skar jag mig. Samma sak när jag har ångest eller är jävligt ledsen.
Personer med AS måste lära in och ofta tänka på sådant som andra tar för givet; därför kan umgänget med personer utan AS ibland vara mycket tröttande.
Ja, jag måste lära in saker. Det är få som förstår det, men jag är inte på långa vägar samma person som jag var för ett år sen. Jag lär mig nya saker hela tiden. Och jag har tappat räkningen på hur många som har lämnat mig för att de inte orkar med mig.
Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta specialintressen och kan bli experter inom ett eller några områden samt har ofta ovanligt lätt för att memorera sakfakta och uppfatta detaljer.
Kaniner och kent, det är grejer det.
Personer med AS är ofta ytterst känsliga för beröring, exempelvis uppvisar vissa barn med AS en stark motvilja mot att någon rör vid deras huvud eller rufsar till deras hår
Jag HATAR rentutsagt när någon rör vid mig utan tillåtelse. Ingen, verkligen ingen, får röra vid mig om jag inte är beredd på det. Något som de som jobbade på psyk hade otroligt svårt att fatta.
Personer med AS har ökad förekomst av (..) depression och tvångssyndrom
Det anses bero på att områden i hjärnan fungerar på ett annorlunda sätt (= en genomgripande störning i utveckligen)
Detta kan tolkas som att jag helt enkelt är utveckligsstörd. Det är många som tror det, när man berättar om asperger. Men jag är bara utveckligsstörd i vissa delar av hjärnan.
De funktioner som påverkas är de kognitiva funktionerna som medför nedsättningar i (..) socialt amspel/kommunikation, (..) beteende/känslor.
Ja, jag suger på socialt beteende. Det är få som träffar mig eller pratar med mig som förstår hur svårt jag egentligen har det med det sociala. Jag vet inte hur jag ska bete mig, så jag har skapat en mall för hur jag ska bete mig. Så när jag ställs inför nya situationer blir jag otroligt nervös.
Det är ingen som beskriver mig som empatilös. Utom jag själv. Jag har ingen som helst förståelse för folk när de är ledsna för dittan eller dattan. Okej om deras morsa har dött, men jag förstår inte hur det känns. Jag vet ju knappt hur det känns för mig när en kille gör slut, hur ska jag då veta hur det känns för någon annan?
Personer med AS skiljer sig i allmänhet inte utseendemässigt från andra, (..) De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som väldigt ohyfsade eller ouppfostrade.
Under hela min skolgång beskrevs jag som uppkäftig, ohyfsad och det var säkert flera som trodde att jag inte var uppfostrad. Men hur uppfostrar man någon som skiter totalt i vad andra säger? Och jag vet inte hur många gånger jag har blivit missförstådd. Under hela mitt liv har jag blivit missförstådd, inte allra minst av mina föräldrar, vänner och lärare.
Personer med AS är i regel normalvarierat begåvade eller högt begåvade.
Utan att skryta vill jag påstå att jag är högt begåvad.
Personer med Aspergers syndrom har oftast dessa svårigheter:
* att avläsa kroppsspråk och instinktiva signaler, och se socialt samspel mellan människor
Jag går enbart på ord. Kanske det är därför jag älskar att prata i telefon. Där slipper jag försöka förstå kroppspråket.
* att se sammanhang och abstrakt tänkande
Jag har extremt svårt att sätta mig in i nån annans verklighet.
* att organisera sin tillvaro (de har stort behov av rutiner)
Jag skulle aldrig nånsin klara mig själv. Jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra. Nu ska du gå upp, nu ska du äta, nu måste du duscha, nu måste du gå ut osv.
* problem med motoriken
Jag är den klumpigaste människan jag känner.
Styrkan kan istället bli ett detaljseende/detaljstyrning
Jag har inte träffat någon hittils som har sån syn för detaljer som jag. Jag märker ALLT. Speciellt i mina egna foton. (jag älskar att fotografera). Jag kan rata en bild fullständigt för en liten detalj som ingen annan märker.
De har ofta svårt att veta vad som är "acceptabelt", vilket kan leda till välmenande yttranden som kan verka förolämpande,
Tycker jag att någon har en ful tröja säger jag det, för att personen ska fatta att hennes tröja är ful. Jag vill bespara henne skammen.
personer med AS har med att hantera ilska, där oförmågan att uttrycka känslor i ord gör personen benägen att använda fysiska handlingar för att uttrycka sin sinnesstämning och få utlopp för sin känslomässiga energi.
När jag är arg kastar jag saker, sliter mig i håret, biter mig i knogarna och förut skar jag mig. Samma sak när jag har ångest eller är jävligt ledsen.
Personer med AS måste lära in och ofta tänka på sådant som andra tar för givet; därför kan umgänget med personer utan AS ibland vara mycket tröttande.
Ja, jag måste lära in saker. Det är få som förstår det, men jag är inte på långa vägar samma person som jag var för ett år sen. Jag lär mig nya saker hela tiden. Och jag har tappat räkningen på hur många som har lämnat mig för att de inte orkar med mig.
Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta specialintressen och kan bli experter inom ett eller några områden samt har ofta ovanligt lätt för att memorera sakfakta och uppfatta detaljer.
Kaniner och kent, det är grejer det.
Personer med AS är ofta ytterst känsliga för beröring, exempelvis uppvisar vissa barn med AS en stark motvilja mot att någon rör vid deras huvud eller rufsar till deras hår
Jag HATAR rentutsagt när någon rör vid mig utan tillåtelse. Ingen, verkligen ingen, får röra vid mig om jag inte är beredd på det. Något som de som jobbade på psyk hade otroligt svårt att fatta.
Personer med AS har ökad förekomst av (..) depression och tvångssyndrom
Haha, vad fel man kan ha.
Något som färgat mitt liv är alla missförstånd.
I förskolan så hade vi planscher uppsatta på väggen som representerade olika tidsåldrar. Istiden, stenålder, jägaråldern osv. Istiden och stenåldern var markerade i ljusblått, och det hade jag otroligt svårt för att förstå. Ljusblått betydde värme för mig, eftersom himlen är blå när det är varmt. Min lärare försökte om och om igen förklara att nej, blå är en kall färg. Men jag förstod fortfarande inte, och blev riktigt arg på henne. Blått är ju visst varmt, himlen är ju blå! Det är inte förrän för några år sedan jag förstod vad det där blåa betydde. För jag trodde att färgerna repesenterade himlen. Jag trodde att himlen var orange under bronstiden, för så var det ju på bilden.
Dessutom har vi det här med religion.Vi hade olika teman i skolan, och ett tema var jordens uppkomst. Vår lärare pratade om big bang, alla mikroorganismer, hur människan utvecklades från aporna, ja hur allting utvecklades under flera miljoner år. Jag tyckte speciellt det här med hur människan utvecklades var otroligt intressent, och läste allt jag kunde hitta om det. Jag hade äntligen hittat en grej jag förstod! Det var inget konstigt med något, jag förstod precis hur det hade gått till och kunde leva mig in i det läraren berättade. Än idag tycker jag att det är otroligt intressant.
Korkat nog var nästa tema religion. I förskolan hade man ju inga ämnen, utan man hade olika teman istället. Och det här med religion, det ogillade jag redan från början. Visst, det var intressant men jag bildade snabbt den åsikten att allting bara var skitsnack. Jag har alltid trott på vetenskap, och någon bok som påstods ha skrivits för 2000 år sen hade jag ingen tro på alls. Men så kom vi till att gud hade skapat jorden på sju dagar. Adam och eva, noaks ark och allt annat dravel. Nu förstod jag plötsligt ingenting. Sa hon inte för bara några veckor sen att det hade tagit flera miljoner år för jorden att utvecklas?! Jag blev frustrerad. Och ju mer hon pratade om det, ju argare blev jag. Till slut blev jag så arg att jag vägrade vara med på en enda lektion som hade med religion att göra, jag trodde verkligen inte på det. Och något jag alltid haft en stark åsikt om, så är det att jag aldrig tänker lära mig något jag anser onödigt eller något jag inte tror på. Och det jag tror på allra minst är gud.
I förskolan så hade vi planscher uppsatta på väggen som representerade olika tidsåldrar. Istiden, stenålder, jägaråldern osv. Istiden och stenåldern var markerade i ljusblått, och det hade jag otroligt svårt för att förstå. Ljusblått betydde värme för mig, eftersom himlen är blå när det är varmt. Min lärare försökte om och om igen förklara att nej, blå är en kall färg. Men jag förstod fortfarande inte, och blev riktigt arg på henne. Blått är ju visst varmt, himlen är ju blå! Det är inte förrän för några år sedan jag förstod vad det där blåa betydde. För jag trodde att färgerna repesenterade himlen. Jag trodde att himlen var orange under bronstiden, för så var det ju på bilden.
Dessutom har vi det här med religion.Vi hade olika teman i skolan, och ett tema var jordens uppkomst. Vår lärare pratade om big bang, alla mikroorganismer, hur människan utvecklades från aporna, ja hur allting utvecklades under flera miljoner år. Jag tyckte speciellt det här med hur människan utvecklades var otroligt intressent, och läste allt jag kunde hitta om det. Jag hade äntligen hittat en grej jag förstod! Det var inget konstigt med något, jag förstod precis hur det hade gått till och kunde leva mig in i det läraren berättade. Än idag tycker jag att det är otroligt intressant.
Korkat nog var nästa tema religion. I förskolan hade man ju inga ämnen, utan man hade olika teman istället. Och det här med religion, det ogillade jag redan från början. Visst, det var intressant men jag bildade snabbt den åsikten att allting bara var skitsnack. Jag har alltid trott på vetenskap, och någon bok som påstods ha skrivits för 2000 år sen hade jag ingen tro på alls. Men så kom vi till att gud hade skapat jorden på sju dagar. Adam och eva, noaks ark och allt annat dravel. Nu förstod jag plötsligt ingenting. Sa hon inte för bara några veckor sen att det hade tagit flera miljoner år för jorden att utvecklas?! Jag blev frustrerad. Och ju mer hon pratade om det, ju argare blev jag. Till slut blev jag så arg att jag vägrade vara med på en enda lektion som hade med religion att göra, jag trodde verkligen inte på det. Och något jag alltid haft en stark åsikt om, så är det att jag aldrig tänker lära mig något jag anser onödigt eller något jag inte tror på. Och det jag tror på allra minst är gud.
