Om mig.
Ja, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Funderade på att vara anonym, men sånt skiter vi i.
Jag heter Isabelle, född 93. Bor mitt ute i ingenstans, utanför en skitstad som heter Falköping. Vad ska man skriva egentligen? Jag gör inget speciellt på fritiden, eftersom hela mitt liv just nu består av fritid. Jobbar en eftermiddag i veckan, men det ska utökas allteftersom och förhoppningsvis bli minst tre hela dagar i veckan. Jag är en person som tar dagen som den kommer. Eller rättare sagt, jag planerar som fan men i slutändan skiter jag i planerna och gör det jag känner för.
Men om man nu ska prata om fritiden. Jag har en hobby, eller vad man ska kalla det, och det är kaninerna. Jag har alltid älskat kaniner och fick min första för 8 år sen. Sen har det utökas, och idag är jag aktiv kaninhoppare. Tävlar för Trestads kh, där jag även sitter i styrelsen och förhoppningsvis blir jag domare om några veckor. Kaninerna har flera gånger räddat mig från att falla ner totalt i träsket, som jag kallar det. De är mina älsklingar, och de som håller mig sysselsatt på dagarna.
Jag är inte den som har speciellt många kompisar. Och jag trivs jävligt bra med det. Visst har jag kompisar, men det är bara några få som står mig riktigt nära. Det är Sandra och Christin, mina älskade flickvänner. De är otroligt viktiga för mig, och även de har räddat mig otaliga gånger från att falla ner i träsket. Sen har jag en hel del kompisar genom kaninerna, allihop är helt underbara. Håller knappt kontakten med mina gamla klasskamrater, helt enkelt för att det inte finns någonting att säga längre. De har gått den "normala" vägen med allt vad det innebär. Gymnasium, pojk/flickvän och liknande. Jag kom in på en helt annan väg för länge sen, och den har skilt mig från klasskamraterna. Men jag trivs med det, har nästan ingenting gemensamt med jämnåriga.
Min familj är otroligt viktig för mig, de har stöttat mig väldigt mycket det senaste året. Min bror, min mamma och min pappa betyder väldigt mycket, och jag är glad över att vi har så bra kontakt som vi har.
Till familjen hör också djuren. Förutom kaninerna har jag två katter och en hund. Katterna är mina gosbollar, även om den äldsta är en jävla bitch. Den andra har asperger, precis som jag. Min hund har ADHD, han är helt störd i huvet. Hade jag haft en hundradel så mycket energi som han har, hade jag antagligen utfört stordåd vid det här laget. Han är det senaste nytillskottet i familjen, och han går oss alla på nerverna. Men jag älskar honom, och försöker uppfostra honom så gott det går.
Om hur jag mår och så kommer i ett annat inlägg. Jag försöker inbilla mig själv att det inte hör till mig egentligen, att allt som har hänt hände en annan tjej. För jag ser mig själv som världens lyckligaste människa, även om det är väldigt, väldigt sällan folk beskriver mig som lycklig och glad.
Men ja, ska jag beskriva mig själv kortfattat så är jag en lycklig 16åring som försöker klara av livet så gott det går.
Jag heter Isabelle, född 93. Bor mitt ute i ingenstans, utanför en skitstad som heter Falköping. Vad ska man skriva egentligen? Jag gör inget speciellt på fritiden, eftersom hela mitt liv just nu består av fritid. Jobbar en eftermiddag i veckan, men det ska utökas allteftersom och förhoppningsvis bli minst tre hela dagar i veckan. Jag är en person som tar dagen som den kommer. Eller rättare sagt, jag planerar som fan men i slutändan skiter jag i planerna och gör det jag känner för.
Men om man nu ska prata om fritiden. Jag har en hobby, eller vad man ska kalla det, och det är kaninerna. Jag har alltid älskat kaniner och fick min första för 8 år sen. Sen har det utökas, och idag är jag aktiv kaninhoppare. Tävlar för Trestads kh, där jag även sitter i styrelsen och förhoppningsvis blir jag domare om några veckor. Kaninerna har flera gånger räddat mig från att falla ner totalt i träsket, som jag kallar det. De är mina älsklingar, och de som håller mig sysselsatt på dagarna.
Jag är inte den som har speciellt många kompisar. Och jag trivs jävligt bra med det. Visst har jag kompisar, men det är bara några få som står mig riktigt nära. Det är Sandra och Christin, mina älskade flickvänner. De är otroligt viktiga för mig, och även de har räddat mig otaliga gånger från att falla ner i träsket. Sen har jag en hel del kompisar genom kaninerna, allihop är helt underbara. Håller knappt kontakten med mina gamla klasskamrater, helt enkelt för att det inte finns någonting att säga längre. De har gått den "normala" vägen med allt vad det innebär. Gymnasium, pojk/flickvän och liknande. Jag kom in på en helt annan väg för länge sen, och den har skilt mig från klasskamraterna. Men jag trivs med det, har nästan ingenting gemensamt med jämnåriga.
Min familj är otroligt viktig för mig, de har stöttat mig väldigt mycket det senaste året. Min bror, min mamma och min pappa betyder väldigt mycket, och jag är glad över att vi har så bra kontakt som vi har.
Till familjen hör också djuren. Förutom kaninerna har jag två katter och en hund. Katterna är mina gosbollar, även om den äldsta är en jävla bitch. Den andra har asperger, precis som jag. Min hund har ADHD, han är helt störd i huvet. Hade jag haft en hundradel så mycket energi som han har, hade jag antagligen utfört stordåd vid det här laget. Han är det senaste nytillskottet i familjen, och han går oss alla på nerverna. Men jag älskar honom, och försöker uppfostra honom så gott det går.
Om hur jag mår och så kommer i ett annat inlägg. Jag försöker inbilla mig själv att det inte hör till mig egentligen, att allt som har hänt hände en annan tjej. För jag ser mig själv som världens lyckligaste människa, även om det är väldigt, väldigt sällan folk beskriver mig som lycklig och glad.
Men ja, ska jag beskriva mig själv kortfattat så är jag en lycklig 16åring som försöker klara av livet så gott det går.
Kommentarer
Trackback
